Anders släkt i Tegneby

Tegneby Södergård förord

 

Detta är en högst personlig form av släktforskning. Avsikten är att dela med mig av mina minnen och upplevelser av Tegneby Södergård. En plats och tid som har betytt mycket för mig i livet.

Allt är skildrat så precist och sanningsenligt som jag har förmått, med reservation för att lång tid har gått och minnet är lite oberäkneligt ibland.

Min mor har givetvis bidraget mycket, med sin skarpa iakttagelseförmåga och sitt utmärkta minne.

Tegneby Södergård har anor från första delen av 1800 talet. Den tid jag skildrar är från början av 1900 talet och fram till nutid. Fokus är på åren 1955 till 1959, den tid jag själv upplevt mest intensivt.

Praktiska tips; observera kontrollknappar för ljud och bildspel.

 

Tyresö november 2016

Anders Samuelsson

 

Tegneby Södergård Prolog 

Tegneby Södergård den 27 juni 1959 kl. 03:30.

Det var mörkt i köket på övervåningen. Men inte beckmörkt, juninatten var ljus och tyst. De flesta fåglar hade slutat att sjunga för säsongen. Han låg i sängen, som var utfälld från sängskåpet, i köket och lyssnade intensivt.

I köket sov hans mormor Gunhild och hennes syster Agda. Inga ljud alls hördes från dom.  I kammaren bredvid brukade hans morbror sova men inte i natt, sängen var tom.

Många somrar hade han tillbringat hos sin mormor på Tegneby Södergård utanför Linköping. Han var hela 11 år nu och någonstans fanns känslan att det nog inte skulle bli så många fler, åtminstone inte på det sätt de tidigare hade varit.

Hursomhelst skulle han ha denna sommar framför sig, det var långt till att skolan skulle börja igen.

En frisk nattluft kom in från det något öppna köksfönstret. Han var inte det minsta sömnig. Nu hörde han ett ljud! Nej det var nog bara en katt.

Han började trots allt dåsa bort lite grann, då hörde han det igen! Svagt, men tydligt, någon gick med raska steg över grusgången utanför. Så hörde han ytterdörren öppnas och steg i trappen upp till övervåningen.

Hans morbror stack in huvudet i köket och sa; han vann.

Sedan stängde han dörren till sin kammare.

Pojken fick en varm känsla i bröstet, efter den natten skulle inget bli sig likt längre tänkte han och somnade. Så blev det också, i stort sett…

Lyssna:

 

 

 

Lyssna:

En vänlig grönskas rika dräkt ….

 

 

 

 

 

 

Tegneby Södergård, Ett fotografi på kopparplåt…

foto-pa-kopparplat

Den lilla flickan till höger på bilden som tittar lite ilsket och misstänksamt på fotografen är Valborg Alfrida Linnea  Andersson. Hon är sju eller åtta månader gammal och bilden är från april eller maj 1922.

Kvinnan som håller henne är hennes mor Gunhild Andersson hon är 33 år. Mannen till vänster om henne är Hjalmar Andersson hennes man 53 år gammal. Han har sin äldsta dotter Dagmar i famnen.

Mannen längst till vänster är Einar Johansson Gunhilds bror som är 21 år. Kvinnan längst till höger är Agda Johansson, Gunhilds syster hon är 22 år.

Gunhild och Hjalmar gifte sig den 15 november 1919 och flyttade in i Södergården samma år. Gunhild var innan dess anställd som hushålls hjälp på Tegneby Vestergård nästgårds. Hon föddes i Gammalkil i Östergötland.

På bilden ser man dom uppklädda för fotografering framför sitt hus.

Gunhilds bror och syster är med på bilden. Gunhild har ytterligare två bröder, Timar och Thure, som inte är med på bilden. De tre bröderna och systern Agda arrenderar tillsammans med sina föräldrar Tegneby Vestergård.

Snart ska nästa dotter Dalia födas.

Det blev 8 goda år på gården, sen gjorde ödet att det blev kärvare men ändå ett bra liv…

 

 

 

Tegneby Södergård anfäder

Släkt i Tegneby Vestergård och Södergård. Tidsperiod 1800 till 2016 kronologisk. Beteckningarna refererar till Anders Samuelsson (mm mf = mormors morfar).

Låt oss börja på min morfars sida med Karl Peter Pettersson (mf ff) som föds i Linköping i S:t lars församling den 4 oktober 1801. Föräldrarna är brukaren Petter Carlsson och hans hustru pigan Maja Samuelsson bosatta i Berga gård nära Roxen.

I Östra Skrukeby träffar Karl sin blivande hustru Beata Christina Hansdotter (mf fm) från Rysslinge, född den 6 augusti 1803. Paret gifter sig 1827 och flyttar till Tegneby Vestergård 1828.

Dom får 7 barn varav två dör i tidig ålder.

Sonen Anders Gustaf Karlsson(mf f) föds den 11 november 1838  i Tegneby Vestergård. Fadern Karl Peter står som kyrkovärd i födelseboken.

1843 dör hustrun Beata Christina.

1846 den 3 februari dör även Karl Peter.

Vid sju års ålder är Anders Gustaf nu föräldralös, båda föräldrarna har avlidit i relativt tidig ålder i lungsot.

Fadern Karl Peter äger då Tegneby Vestergård och halva Tegneby Södergård.

Anders Gustaf tas om hand och får gå i skola i Törnevalla.

1859 är Anders Gustaf myndig och återkommer till Tegneby Vestergård som han nu har ärvt och är hemmansägare till.

År 1863 gifter han sig med Anna Stina Hjelm (mf m) som flyttar in i Tegneby Vestergård. Anna Stina är född i Luestad 1837. Hennes föräldrar var bl.a. mjölnare i Bjursby kvarn vid ån som gick förbi Tegneby.

I Tegneby Vestergård föds deras 8 barn. Ett av dem är Otto Hjalmar Andersson (mf) som föds den 17 juni 1869.

Den 12 december 1912 dör Anders Gustaf Karlsson (mf f) i hjärtlidande+ ägghvita.

gunhild-hjalmar-ca-1937
Gunhild och Hjalmar 1930 tal

Efter första världskrigets slut kommer Gunhild Johansson (mm) från Gammalkil till Tegneby som hushållshjälp på gården. Tycke uppstår och 1919 gifter sig Hjalmar och Gunhild. Paret bosätter sig i Tegneby Södergård som Hjalmar äger till hälften.

 

 

 

syskonen-andersson-ca-1937
Valborg, Dalia, Ture, Dagmar 1930 tal

Dom får fyra barn; Dagmar Gunhild Viola född 15 april 1920, Valborg Alfrida Linnea (m) född 26 september 1921, Dalia Dagny Margareta född 22 februari 1923 samt Ture Hjalmar Matheus född 13 juni 1925.

Nu gör vi ett hopp tillbaka i tiden till min mormors släkt. Anders Magnus Jakobsson (mm mf) föds i Östra Tollstad den 1 augusti 1826. Föräldrarna är Jakob Göransson och hans hustru Anna Helena Eriksdotter från Vägstorp i Östra Tollstad.

Den 10 oktober 1855 gifter sig Anders Magnus med Britta Helena Abrahamsdotter (mm mm) från Västra Harg. Britta Helena är född den 25 juni 1828. Paret får sammanlagt 10 barn.

Den 10 februari 1867 föds dottern Augusta Andersdotter (mm m). Den 7 juli 1887 gifter hon sig med arbetaren Frans Oskar Johansson (mm f) från Nykil född 1861. Dom får 8 barn.

Barnen som är intressanta för denna berättelse är Gunhild Augusta (mm) född 1889, David Timar född 1891, Thure Hjalmar född 1894, Agda Linnea född 1899 samt Einar Valfrid född 1901. Samtliga skulle senare komma att leva sina liv på Tegneby Södergård. Den enda som gifter sig av dom är Gunhild.

Den 9 mars 1913 dör Anders Magnus Jakobsson (mm mf) i Gammalkil.

Den 15 november 1919 gifter sig så Gunhild och Hjalmar.

Låt oss få lite koll vem som bor var 1919 till 1927.

I Tegneby Vestergård bor:

Gustaf Andersson barn till Anders Gustaf och Anna Stina Hjelm. Han är ofärdig. Vilket innebar att han är förlamad i ett ben och inte kan sköta gården ensam. Övriga barn har gift sig och flyttat ut från Tegneby Vestergård.

I Tegneby Södergård bor Hjalmar Andersson (mf) med sin 20 år yngre hustru Gunhild (mm).

Märkligt folktomt kan man tycka.

Tegneby Södergård ”fylls på” med Hjalmars och Gunhilds fyra barn under åren 1920 till 1925.

Antagligen föreslår Gunhild att hennes föräldrar Frans Oskar och Augusta ska få ta över som arrendatorer av Tegneby Vestergård.

Med sig tar dom sina fyra ogifta barn Timar, Thure, Agda och Einar.

Det ser väl ut att fungera bra fram till ca 1927 då Claes Andersson löser ut sin bror Gustaf och kräver att få flytta in på Tegneby Vestergård med sin familj.

Frans Oskar och Augusta med sina barn får då flytta in på Tegneby Södergård ”på viss tid”.

Plötsligt är Tegneby Södergård bebott av 12 personer!  Frans Oskar och Augusta med barnen flyttade aldrig ut.

Samtliga fick ”bäras ut” som det heter.

De boende i Tegneby Södergård får det tufft, trångbott och knapert på alla sätt. Men åren går och livet med för dom som bor där.

Det första ”som händer” är att systrarna Dagmar och Valborg flyttar till staden dvs. Linköping 1941. Kort därefter flyttar även Dalia till den lägenhet som systrarna hyr.

frans-oskar-johansson-augusta-andersdotter
Augusta och Frans Oskar Johansson

Den 23 april 1946 dör Frans Oskar (mm f) och 10 december  1946 dör även Augusta (mm m). Båda är gravsatta på Rystad kyrkogård.

Den 8 december 1947 föds Anders Samuelsson (jag) son till Valborg, gift med Kurt Samuelsson.

Timar Johansson dör den 8 juli 1948. Gravsatt på Rystad kyrkogård.

Den 22 juli 1949 dör Hjalmar Andersson (mf). Gravsatt på Rystad kyrkogård.

Den 23 september 1950 föds Lennart Nyström son till Dalia gift med Harry Nyström.

Den 4 januari 1954 föds Kjell Nyström son till Dalia gift med Harry Nyström.

Den 23 juni 1955 föds Per Samuelsson son till Valborg gift med Kurt Samuelsson.

Thure Johansson, stor Thure, dör den 26 november 1959 i hjärtattack vid gris slakt. Gravsatt på Rystad kyrkogård. Samma grav som Timar och Ture Andersson med frun Maj-Britt.

Den 19 augusti 1963 föds Gill Andersson dotter till Ture gift med Maj-Britt Johansson.

Den 28 augusti 1963 föds Åsa Granqvist dotter till Dagmar gift med Erik Granqvist.

Einar Johansson dör 11 januari 1968 i hjärtattack. Gravsatt i sina föräldrars grav.

Gunhild Andersson dör den 9 november 1969. Gravsatt i sin makes grav.

Agda Johansson dör den 3 mars 1987. Gravsatt i sina föräldrars grav.

Ture Andersson, lill Ture, dör den 20 mars 2002. Gravsatt i Timars grav på Rystad kyrkogård .

 

 

 

Tegneby Södergård i början av juni 1955

 En gnistrande klar lördagsmorgon, full av förväntningar.

Hans mormor hade som vanligt serverat frukost på sängen. Det vanliga. Kaffe med mjölk, rågbröd med smör. Det fick han klara sig på tills middagen, inget konstigt med det. Han skulle inte bli hungrig.

Han hade övertalat sin morbror att följa honom på en fisketur till den närliggande sjön Roxen. Morbrorn hade gått med på det trots att han var helt slut efter veckans slit och egentligen helst ville vila på lördagen. Pojken var redan på den tiden bra på att övertala folk, eller tjata som det hette.

Abborrfiske hade han förberett till, spöet var redo; bambu, nylonlina, fint nytt flöte, hade suget rejält i plånboken, nästan två veckopengar. Maskburken var välfylld.

Prick klockan 8:00 lämnade dom Tegneby Södergårds förstubro. Dom gick genom den lummiga trädgården full av blommande fruktträd; äpplen, päron sommar och vintersorter.

Vid grinden i akasiahäcken såg man ut över sädesfälten, Sveriges bördigaste hade hans morbror sagt, i hjärtat av Östgötaslätten. Han trodde blint på allt vad hans morbror sa. Han hade all anledning till det, Ture ljög aldrig. Han svor inte heller hade pojken noterat.

anders-med-3-kgs-gadda
Anders ca 1955

Vid slutet av sädesfältet slingrade sig ån med rent och klart vatten med stim av glittrande löja och mört. Gott om gädda, grov gädda. Han brukade slanta gädda där så ofta han kunde, Ture hade lärt honom. Ett intensivt spännande fiske. Oftast fick han enkilos men en gång hade Ture fått en trekilos, ett monster.

Tog man av till vänster vid grinden och gick över det norra sädesfältet kom man till Bjursby gård och vid ån låg Bjursby kvarn. Över ån gick en vacker stenbro. Där kunde man meta mört till gäddfisket. En tidigare mjölnare var nära släkt till pojkens morfar.

En gång hade han fått följa med på häst och vagn, när man körde dit några säckar säd för att mala till rågmjöl.

Men idag tog dom av till höger, förbi grönsakslandet. Betor, rovor, ärtor växte i mängd. Ingen sallad, rädisor eller annat trams. Här odlades för näring och vinter.

Dom passerade Tegneby Vestergård, där bodde nära släkt. Gustaf och hans fru hälsade på dom. Frun log mot honom, hon var snygg tyckte pojken.

Vid mjölkstättan tog dom av till höger och var nu ute på den stora vägen, belagd med salt och grus. Dom gick alltid på samma sätt, Ture först pojken efter, aldrig bredvid varandra.

Efter ytterligare en knapp kilometer tog dom av över en åker, som tillhörde Tegneby Södergård, och var snart framme vid ån som mynnade i Roxen.

Dom följde ån. När dom närmade sig sjön blev marken alltmer sank och övergick snart i dammar där stora stim av sarv simmade. Skitfisk sa Ture och dom gick vidare.

Nu kom den mest spännande delen, dom skulle ut till en liten ö några hundra meter ut från land. Beroende på vattenstånd kunde man gå torrskodd eller så fick man vada ut, ibland ända upp till magen. Dom hade tur, det var högt vattenstånd, så det blev till att vada ut i kalsongerna. Fötterna sjönk ned i gyttjan, ruskigt spännande tyckte pojken. Det bästa var att ingen annan säkert var ute på ön och förstörde fisket.

Han agnade med en fet daggmask och slängde i, napp direkt, inget annat var att vänta på den tiden.

Han såg på flötets rörelser att det var en mört. Fisken daskade i berget på ön, han tog upp den och bestämde sig för att ta hem den till katten som hette Felix. Han älskade den katten. Felix var ingen fjollkatt, gav man honom en färsk mört åts den upp från huvudet till stjärten.

Ny mask och i igen, den här gången betedde sig flötet annorlunda, det vandrade iväg med bestämd fart utåt sjön för att sedan dyka. Han visste det, en stor abborre.

Efter bara någon timme var det färdigfiskat; två mörtar åt Felix, fyra stora abborrar till mormor och middagen. Stekt i rågmjöl var abborrfiléer det godaste som fanns.

Fiskarna träddes upp på en gren och bars hem, han hoppades dom skulle möta många från närliggande gårdar när dom gick hem.

Ture såg inte så trött ut trots allt.

 

 

Tegneby Södergård och livet där

tegneby-flygbild
Tegenby Södergård 1956

Tegneby Södergård 5:2, Linköping 23 ha, 14 åker, 9 skog m.m. Tax. 27.100 (25.500,1.600). Trä. Revet., 2 läg., 3 rum, 2 kök. Omb. omkr. 1908. El. Ekonomibyggn., trä, 1899, för 4 hästar o. 10 nötkr. – Lantbrukaren Hjalmar Andersson stbh.: Fru Gunhild Andersson; barnen Dagmar, Valborg, Dalia, Thure.

Denna korta beskrivning omfattar tiden 1955 till 1959 och är byggd på mina upplevelser och minnen därifrån, främst sommartid. Men även kortare tid på vintern.

De som levde och brukade gården under denna tid var min mormor Gunhild hennes ogifta syskon Thure (stor Thure), Einar och Agda samt sonen Ture( lill Ture).

tegenby-sodergard
Tegneby Södergård 1940 tal

Bostadshuset var uppfört i två våningar med en lägenhet på varje plan.

Det nedre våningen bestod av ett relativt stort kök samt ett rum. Här bodde bröderna Thure och Einar. Rummet hölls kallt och användes enbart vid bjudningar och fest. Som när prästen kom och inspekterade.

Köket var platsen man åt, sov och umgicks i. Ibland kom grannar över, oftast släkt, och drack kaffe varvid diverse nyheter diskuterades och skrönor berättades. Köksingången var oftast låst speciellt Agda var mycket orolig ”för internerna” som hon uttryckte det. Det var tänkta rymlingar från den närliggande Roxtuna anstalten.

I köket fanns en vedkamin som värmde huset via ett kanalsystem av plåtrör.  På golvet bredvid kattskålen stod alltid en tunna med hel salt sill. Det var bara att ta sig en bit om man blev hungrig.

Fet nymjölkad komjölk och rå salt sill till var en veritabel delikatess.

Den övre våningen bestod av två rum och kök. Det norra rummet kallades för kammaren och det användes aldrig, där stod en fuchsia eller Kristi bloddroppe som mormor Gunhild sa. Mormor som var djupt religiös. I köket fanns en utdragsbänk där Gunhild och Agda sov samt ett vägg skåp som kunde fällas ut till säng för gäster, som jag. I det södra rummet som var litet bodde sonen Ture.

interior-tegneby-sodergard-2
Tegneby Södergård övre våningen

Köket hade en modern vedspis av fabrikat Husqvarna där all mat lagades, mest bröd. Spisen gav även varmvatten. En plåt vedbakade vetebullar var det godaste som fanns.

El fanns i huset men inget vatten eller avlopp. Handpump i trädgården och vanligt torrdass var vad som gällde. Sättet man levde på; mat, hygien, tvätt krävde inga större mängder med vatten.

Byken utfördes oftast utomhus i stora bykkar och bankades och gnuggades ren. Ändå luktade ingen illa, en lite inpyrd lukt av inte alltför ofta tvättade kläder som man snabbt vande sig vid märktes.

Trädgården bestod mest av fruktträd, äpplen och päron. Vintersorterna kunde sparas till långt fram efter jul. Vissa sorter som Åkerö såldes på marknaden på Stora Torget i Linköping. Det gav friska pengar till hushållet.

Nedanför trädgården låg två dammar omgivna av stora pilträd. Vattnet fylldes på naturligt från omgivande åkrar men mycket torra somrar som 1955 kunde dom sina.  I dammarna hade Ture planterat in rudor, en livskraftig fisk som var perfekt till gäddmetet, den klarade sig länge med en krok i ryggfenan.

Ladugårdsbyggnaden var stor, den innehöll höskulle, maskinförvaring samt själva ladugården med hästar och kor.

I vinkel mot ladugården fanns ett magasin för säd samt grisstian på ett tiotal grisar. En gris slaktades på hösten till eget bruk men resten såldes.

timar-och-ture-med-hastar
Timar lill Ture på häst och stor Thure

Hästarna var givetvis av arbetstyp, dragdjur till höräfsor och mjölkskrindor samt transport in till Linköping. Traktorer började komma i bruk på gården i slutet av 1950 talet. Dom köptes begagnade och var trasiga legio. Spännande var det att se mekanikerna komma från Linköping för att försöka laga dom. En gång började en brinna. Men traktorerna behövdes, speciellt till plöjningen, hästarna var för besvärliga.

Gården hade självförsörjning, med undantag av varor som kaffe, salt, socker och salt sill.

Ibland kom fiskbilen förbi, då köptes strömming.

Inga sprithaltiga drycker, inte ens öl, förekom. Fiske och jakt bidrog till försörjningen. Bär plockades i skogarna. Aldrig svamp.

Dagsschemat var mycket reglerat. Djurskötseln krävde en precis ordning dygnet runt, året runt. Semester förekom aldrig. Mjölka korna, kyla mjölken och köra den till mjölkstättan. Mocka på kor och hästar. Vattna hästarna och utfodra djuren. Mata de ständigt hungriga grisarna med skulor.

Åkerbruk och skogsbruk samt reparera och renovera. Alla karlar var rödbruna i ansikte och händer och kritvita på övriga delar av kroppen.

lennart-anders-efter-mete
Lennart Nyström och Anders

Som liten grabb fick man mat, men sen fick man underhålla sig själv hela dagarna. Man litade förvånansvärt mycket på att barnen skulle sköta sig. Som åttaåring fick jag fiska själv i ån och var borta många timmar, men jag kom alltid hem på utsatt tid. Det var viktigt.

I augusti började andjakten, Ture var intensivt intresserad av jakt och hade en hel vägg med jaktvapen. Han hade tillgång till stora arealer för jakt som han ”bytt till sig ” mot dagsverken på gårdarna runt Tegneby Södergård.

Fisket i Roxen gav mycket, Roxen var en av Sveriges mest fiskrika sjöar. Gädda, abborre, asp, lake, id, braxen fanns som matfisk. Men även mört, sarv, sutare och all upptänklig ”skitfisk” fanns i mängd. På våren var ryssjorna oftast så fulla med fisk att man inte kunde lyfta dom ur vattnet.

Men trots att man med vårt nutidsmått levde ”superekologiskt” som säkert en miljöpartist skulle ha uttryckt det, så var det ett hårt, krävande och tärande liv. Blev man 80 år så sa prästen att det var ett extremt långt liv man fått minns jag.

Varför? Ingen sprit eller tobak. Inga mängder med dålig kalorier. Omväxlande giftfri mat. Vad kunde gå fel? Slakta en gris manuellt med träklubba är säkert inget lätt jobb iofs.

 

 

 

Tegneby Södergård karaktärer

hjalmar-80-ar-med-anders
Hjalmar 80 år med Anders i knät

Otto Hjalmar Andersson född den 17 juni 1869 död den 22 juli 1949.

Jag har inga riktigt tydliga minnen av min morfar. På hans 80 års dag satt jag i hans knä. Jag var 1 ½ år gammal. Jag tycker mig minnas hans lukt.

Min morfar, var musikalisk och en sann naturvän. Han var en mycket hederlig man, respekterad och omtyckt av alla i socknen.

 

Gunhild Augusta Andersson f. Johansson den 4 augusti 1869 död den 9 november 1969.

gunhild-agda-ca-1937
Gunhild och Agda 1930 tal

Min mormor Gunhild var en enastående person. Aldrig sas det nått ont om henne och aldrig yttrade hon något elakt eller kritiskt om någon.

Hon var djupt religiös. Morgongudstjänsten började prick 7:40 i radion. Den missades aldrig. Kyrkan besöktes så ofta och länge som hon orkade. Prästen bjöds hem till gården.

Det arbete hon lagt ned på gården genom åren är svårt att ta till sig och förstå omfattningen av. Åren efter 1927 bodde 12 personer på Tegneby Södergård. Själv hade hon 4 barn att se till och fostra men hon hade även sina föräldrar boendes på gården. På hennes ansvar föll barnuppfostran, mathållning, tvätt och inköp.

Hon led av diabetes typ 1. Insulinsprutorna hade förstört hennes kropp, armar och lår var helt sönderstuckna. Sprutorna var mycket grova på den tiden. Aldrig hördes det en enda gång något klagande.

 

Thure Hjalmar Johansson född den 10 februari 1894 död den 26 november 1959.

stor-ture-med-lill-ture-pa-hast
Thure Johansson stor Thure med lill Ture på häst 1930 tal

Kallades alltid stor Thure på gården. En stabil och ansvarfull person. Ekonomiskt lagd, sålde gärna äpplen på Stora torget. Arbetsam och plikttrogen. Alltid vänlig och tillmötesgående. Lite tillbakadragen och gjorde aldrig mycket väsen av sig.

 

Einar Valfrid Johansson född den 20 maj 1901 död den 11 januari 1968.

einar-och-ture-i-tradgarden
Einar Johansson till höger 1940 tal

Lite av en spelevink i en positiv bemärkelse. Kanske lite lat. Mycket tekniskt intresserad var drivande i att införa nymodigheter som traktorer på Tegneby Södergård. Skaffade sig tidigt rakapparat!

Einar hade en mycket märklig egenskap han kunde räkna ut komplicerade matematiska uträkningar med hjälp av ren huvudräkning och det gick fort.

 

Agda Linnea Johansson född den 9 april 1899 död den 3 mars 1987.

agda-70-ar
Agda Johansson 70 år

Agda var lite nervigt lagd, oroade sig för mycket bl.a. Roxtuna internerna. Hon var observant och jag fick omdömet; inget sanningsvittne minns jag. Även Agda drog ett hårt lass på gården alltid tillsammans med systern Gunhild dag som natt.

 

Ture Hjalmar Matteus Andersson född den 13 juni1925 död den 20 mars 2002.

ture-skrattar-finkladd
Ture Andersson 1940 tal

Min morbror är utan tvekan, den av de boende, på Tegneby Södergård som betytt mest för mig.

En genuint snäll och ärlig person. Han hade humor och ett gott humör, men framförallt full av påhitt och vurmeri. Under åren tillbringade vi mycket tid tillsammans och en stark vänskap bildades mellan oss som varade hela livet.

Ture var en mycket praktisk person och självlärd på mycket.

Jakt och fiske var hans passion. Motorcyklar, han ägde en Triumpf en gång. På senare! år började han springa Stockholm Marathon. Totalt sprang han åren 1981 till 1985 dvs hela 5 maror. Åren 1983 till 1985 sprang vi tillsammans.

Dragspel lärde han sig enträget att spela.

Ture konstruerade och byggde en eka att ha i ån vid Tegneby den kom i sjön men var lite överdimensionerad för den lilla ån, man fick staka den fram. Detta var lite typiskt för Ture han tog alltid i rejält! Jag älskade den egenskapen hos honom.

ture-i-sin-eka-pa-an
Ture stakar sin eka i ån

När Gunhild dog tog Ture över Tegneby Södergård, på senare år överlät han den till sin dotter Gill som bor där nu med sin familj.

 

 

 

Tegneby Södergård epilog

Djurgården 1 juni 2013 klockan 14:39

 Ett stilla försommarregn strilade genom Djurgårdens lövskog.

Träden var ljusgröna nästan lite limefärgade.

Han hade avverkat mer än hälften av banan och allt kändes bra eller åtminstone under kontroll.

Vid Västerbron skulle det bli värre det visste han, men det finns sätt att uthärda smärta. Intalade han sig.

Han var i bra form och bra tränad. Vilopuls femtiotvå, BMI på prick med sjuttiotvå kilo, träningsdosen var fullt tillräcklig.

Kroppen var bortkopplad nu, ben och lungor gick på autopilot. Hjärnan var desto mer aktiv.

Nu kom röstcoachen in igen i öronsnäckorna; ”tjugofyra kilometer på två timmar och tjugofyra minuter, medeltempo per kilometer sex minuter och tio sekunder”. Perfekt med andra ord.

Vad vore livet utan en smart phone? Tankarna vandrade, han hade sett vad upptäckten av transistorn och den efterföljande digitala revolutionen gjort för och med världen. Mjae sett var väl en grov underdrift han hade själv verkligen både deltaget och varit bidragande till den. Fyrtio år av studier och utvecklingsarbete hade han lagt ned. Bidraget som utvecklare, chef, hade flera patent. Nästan fått träffa Steve Jobs. Bara det …

I en del stunder hade han, speciellt på senare tid, ändå undrat om världen verkligen blivit bättre. Kändes som en liten udda frågeställning. Just nu.

Nu for hjärnan plötsligt tillbaka trettio år i tiden till 1983, men samma plats och ”samma” Stockholm Marathon. Den första mara han sprungit och den första tillsammans med sin morbror Ture.

Dom sprang tillsammans hela loppet och tempot var detsamma som nu.

Plötsligt hade någon av åskådarna ropat till dom; ” Ingo springer femtio meter före er!”

sth-marathon-1983
Ture och Anders Sth Marathon 1983 målet i stadion

Efter några minuter var dom ifatt. Ture sträckte på sig, ökade tempot en aning. Han tittade inte åt sidan och han sa inget när dom sakta gled förbi …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Samdepasa